Att låta saker få ta sin tid, ja, det kan ta tid. Cherokee är mitt nyaste tillskott, även kallat "lillvännen", Nu är det bestämt att lillvännen ska få stanna hos mig åtminstone ett år framöver och det ser jag verkligen fram emot. Men ja, lillvännen behöver få en grundutbildning, och det första som gäller är ju att hon ska få hitta sin takt. Börjar du rida henne utanför spåret så upplevs hon vinglig, hon är med andra ord inte stabiliserad men relativt styrbar. Så hur behöver jag göra här? Jag har hittat ett upplägg som fungerar bra för henne och jag återgår till detta varje pass, det är inte lämpligt att göra några större förändringar i hennes träning just nu, hon behöver tid att få hitta sin kropp ifred. Jag börjar med att leda henne för hand två varv i varje varv. Jag är noga med att hon skrittar på framåt och inte släpar fötterna efter sig. Därefter sitter jag upp och skrittar henne på långa tyglar två varv i varje varv. Sen lägger jag in en styrövning. Alva fick rida Lillvännen igår och då fick dem göra baklänges volt-tillbaka på lång sidorna, till och börja med i skritt för att "mata in" vägen. Därefter fick dem prova trava, vi började med att hon skulle trava på diagonalerna, sen provade vi ändra så hon fick trava på bågarna. Jag och Alva kom överens om att ja, till viss mån kanske det kan fungera, men det är inte riktigt optimalt för henne just nu. Att lägga in en styrövning tror jag kan vara bra, det är något man gör en kort stund av passet, för att prova sig fram. Jag tänker att på sikt kan det visa sig ha gett resultat. Alva tror jag fick rida styrövningen totalt fyra varv innan vi avbröt. Därefter jobbas hon i trav längsfyrkant spåret. Jag försöker tänka på att ge henne lite mer tygel, jag vill inte gå in och vara en hjälpande hand i varje steg, Jag vill att hon ska börja hitta sin takt "på egen hand", min främsta uppgift blir till att försöka störa henne så lite som möjligt. Jag märker att hon behöver lite mera hjälp på kortsidorna och där försöker jag stödja henne på det sätt hon ber mig om. Därefter blir det galopp, i båda varv och en avslutade trav, sen skritt på lång tygel. Det som är så intressant här är att det känns och märks så stor skillnad på före och efter galopp. Hon får en mer genomgående trav som kommer mer från bakbenen och framåt, som gör att hon börjar söka sig mer till handen, Hon börjar därför även kunna sänka sitt huvud och hitta en länge steg med mer påskjut. Hon behöver verkligen använda alla gångarter och man känner verkligen att det "släpper" för henne efter båda galopperna. Man känner att om hon haft några spänningar släpper dem och hon blir mer "rörlig" mer fri i sina rörelser, det blir väldigt mycket frust efteråt, och hon hittar lättare och lättare en "önskvärd" form, Då menar jag att hon börjar söka sig till handen. Så här ser våra ridpass ut, Det som varierar är vilken styrövning jag väljer att använda. Uttråkande och enformigt kan det tyckas och ja, det kan lätt bli lite enformigt då vi mesta dels jobbar efter fyrkantspåret. Men hon kräver verkligen sin ryttare. I och med att hon inte är taktfast i traven krävs det av dig som ryttare att du är följsam i vartenda steg. Du kan inte slappna av och hålla samma takt hela tiden för då kommer ni hamna i otakt, du måste följa hennes vart enda steg. Så när du själv rider så har du inte möjlighet att fokusera på att det blir enformigt, bara när man byter varv, snett över diagonalen i trav känner man hur ostadig hon blir, så man känner att både för ryttare och häst är det mest lämpliga att hålla sig kvar på spåret tills hon har hittat sin takt. Tills hon har hittat den behöver hon få lämnas i fred. Att gå tillsammans är också att lära känna varandra. I början av passet så går hon emot handen och spänner sin kropp. Detta är efter första galoppen, nu rör hon sig friare och börjar möta ryttarens hand. Här ser man att hon är riden bakifrån och fram. Den uppmärksamme ser att Alva har längre tyglar på denna bild än den tidigare. Men här har hon mer kontakt med hästens mun. Jag vill även passa på att prata om tryck och lättnad. Det är något som jag hört om men det är inte riktigt förens nu jag verkligen har förstått det. I galoppen så känns hon mycket mer takt fast men hon har inte riktigt orken, där har vi jobbat så att hon får tryck på kortsidan, korta galoppen men hålla den, man känner att det är tungt men hon klarar det och då låter vi henne sträcka ut på lång sidorna. Tryck... och.... ... lättnad. Kom ihåg att känna dig NÖJD tillsammans med hästen. Jag tycker det är så härligt och se hur hennes trav förändras under passets gång, Alla gångarter behövs!
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |