Fin ridning handlar inte för mig om den ridning som är snygg enligt skolboken, fin ridning handlar om hästen, motivation, gemenskap och ödmjukhet. Fin ridning handlar om att ryttaren anpassar sig efter vad hästen behöver, det handlar även om att hästen lär sig att be ryttaren om den hjälp som hästen behöver från ryttaren. Hästar kommunicerar via energier och känslor. Vad tror du det sänder för budskap till dem andra hästarna om du inte håller fin ridning? Fin ridning handlar inte på något sätt om prestation, vad man klarar av eller inte. Det handlar inte om hästen arbetar i form eller så på något vis. Fin ridning handlar om en ridning som hästen MÅR BRA AV. En ridning som hästen känner sig tillfreds med. Fin ridning handlar om att man ska känna att hästen känner sig nöjd. Ridning ska vara roligt för hästen, när du får hästen med dig det är då magin börjar. Innan dess kan du lika gärna rida på en robot för det är lika rogivande. När jag rider och tränar mina hästar är jag noga med att dem ska tycka att det känns roligt, att de trivs, känner sig nöjda, att de klarar av vad jag ber dem om och att de ska kunna njuta av arbetet. Det är viktigt för mig. Så att se att de andra hästarna ligger och sover när jag har ridit ger mig ett bra kvitto, för då vet jag att min häst inte har skickat ut stress eller varningssignaler till dem övriga i flocken. Men att se att hästarna ligger och sover när en häst ska på banan känns också relevant. Då vet jag att hästarna kan känna sig trygga i att en häst ska arbetas på banan och att det inte innebär stress eller obehag. Detta är viktigt. Hur jag rider och hur det går för mig och min häst på banan kommer påverka dem andra hästarna i hagen, det är ofrånkomligt. Så tänk efter, hur vill du att din ridning ska framställas? Med vilka ögon ser hästarna på arbetet ni gör tillsammans? För visst är samvaron med hästen härlig <3
0 Kommentarer
Att låta saker få ta sin tid, ja, det kan ta tid. Cherokee är mitt nyaste tillskott, även kallat "lillvännen", Nu är det bestämt att lillvännen ska få stanna hos mig åtminstone ett år framöver och det ser jag verkligen fram emot. Men ja, lillvännen behöver få en grundutbildning, och det första som gäller är ju att hon ska få hitta sin takt. Börjar du rida henne utanför spåret så upplevs hon vinglig, hon är med andra ord inte stabiliserad men relativt styrbar. Så hur behöver jag göra här? Jag har hittat ett upplägg som fungerar bra för henne och jag återgår till detta varje pass, det är inte lämpligt att göra några större förändringar i hennes träning just nu, hon behöver tid att få hitta sin kropp ifred. Jag börjar med att leda henne för hand två varv i varje varv. Jag är noga med att hon skrittar på framåt och inte släpar fötterna efter sig. Därefter sitter jag upp och skrittar henne på långa tyglar två varv i varje varv. Sen lägger jag in en styrövning. Alva fick rida Lillvännen igår och då fick dem göra baklänges volt-tillbaka på lång sidorna, till och börja med i skritt för att "mata in" vägen. Därefter fick dem prova trava, vi började med att hon skulle trava på diagonalerna, sen provade vi ändra så hon fick trava på bågarna. Jag och Alva kom överens om att ja, till viss mån kanske det kan fungera, men det är inte riktigt optimalt för henne just nu. Att lägga in en styrövning tror jag kan vara bra, det är något man gör en kort stund av passet, för att prova sig fram. Jag tänker att på sikt kan det visa sig ha gett resultat. Alva tror jag fick rida styrövningen totalt fyra varv innan vi avbröt. Därefter jobbas hon i trav längsfyrkant spåret. Jag försöker tänka på att ge henne lite mer tygel, jag vill inte gå in och vara en hjälpande hand i varje steg, Jag vill att hon ska börja hitta sin takt "på egen hand", min främsta uppgift blir till att försöka störa henne så lite som möjligt. Jag märker att hon behöver lite mera hjälp på kortsidorna och där försöker jag stödja henne på det sätt hon ber mig om. Därefter blir det galopp, i båda varv och en avslutade trav, sen skritt på lång tygel. Det som är så intressant här är att det känns och märks så stor skillnad på före och efter galopp. Hon får en mer genomgående trav som kommer mer från bakbenen och framåt, som gör att hon börjar söka sig mer till handen, Hon börjar därför även kunna sänka sitt huvud och hitta en länge steg med mer påskjut. Hon behöver verkligen använda alla gångarter och man känner verkligen att det "släpper" för henne efter båda galopperna. Man känner att om hon haft några spänningar släpper dem och hon blir mer "rörlig" mer fri i sina rörelser, det blir väldigt mycket frust efteråt, och hon hittar lättare och lättare en "önskvärd" form, Då menar jag att hon börjar söka sig till handen. Så här ser våra ridpass ut, Det som varierar är vilken styrövning jag väljer att använda. Uttråkande och enformigt kan det tyckas och ja, det kan lätt bli lite enformigt då vi mesta dels jobbar efter fyrkantspåret. Men hon kräver verkligen sin ryttare. I och med att hon inte är taktfast i traven krävs det av dig som ryttare att du är följsam i vartenda steg. Du kan inte slappna av och hålla samma takt hela tiden för då kommer ni hamna i otakt, du måste följa hennes vart enda steg. Så när du själv rider så har du inte möjlighet att fokusera på att det blir enformigt, bara när man byter varv, snett över diagonalen i trav känner man hur ostadig hon blir, så man känner att både för ryttare och häst är det mest lämpliga att hålla sig kvar på spåret tills hon har hittat sin takt. Tills hon har hittat den behöver hon få lämnas i fred. Att gå tillsammans är också att lära känna varandra. I början av passet så går hon emot handen och spänner sin kropp. Detta är efter första galoppen, nu rör hon sig friare och börjar möta ryttarens hand. Här ser man att hon är riden bakifrån och fram. Den uppmärksamme ser att Alva har längre tyglar på denna bild än den tidigare. Men här har hon mer kontakt med hästens mun. Jag vill även passa på att prata om tryck och lättnad. Det är något som jag hört om men det är inte riktigt förens nu jag verkligen har förstått det. I galoppen så känns hon mycket mer takt fast men hon har inte riktigt orken, där har vi jobbat så att hon får tryck på kortsidan, korta galoppen men hålla den, man känner att det är tungt men hon klarar det och då låter vi henne sträcka ut på lång sidorna. Tryck... och.... ... lättnad. Kom ihåg att känna dig NÖJD tillsammans med hästen. Jag tycker det är så härligt och se hur hennes trav förändras under passets gång, Alla gångarter behövs!
Det är skillnad på att veta och att kunna. Jag har nyligen varit uppe hos Ewa på årets Kraftdagar.
Men vad som faktiskt skedde där är inte vad jag tänker prata om idag. Jag pratar med Alva och så frågar hon hur det gått, och jag svarar lite kortfattat och då börjar hon fråga om vi har jobbat mycket praktiskt eller mer... vad ska man säga... mentalt? Och jag frågar vad hon menar... Så här svarar hon. "när du har varit hos ewa och fått med dig nya praktiska övningar och i allmänhet tränat mer praktiskt brukar du inte kunna hålla tyst och fangirlat super mycket efter ditt besök! men när du har fått en mer "mental upplevelse" så brukar du vara väldigt tyst och tänka mycket själv och vara i stallet för att framförallt smälta upplevelsen - innan du delar med dig om vad du lärt dig." Efter att ha funderat en aning om vad hon säger, så inser jag att det stämmer väldigt bra. Men vad gäller då den här gången. Jag åker ut till stallet och jag tränar mina hästar. Tror ni jag kan komma med något svar ännu? Nej. Jag har insett att den kunskapen jag lärt mig sitter i min kropp, i mitt nervsystem, det är tyst kunskap, en kunskap som måste upplevas men inte något jag kan förklara. Det är en slags ädel kunskap, genom att försöka förklara skulle kunskapen förlora sitt värde för den som lyssnar skulle tro att den förstår men i själva verket inte gör det, för man kan inte sätta det i förhållande till situationen. Jag har insett att det ända sättet för att jag ska kunna ge Alva en bild av det jag lärt mig är genom att hon rider mina hästar, hur ska jag annars kunna tala om att känna, känsla? Det är först när hästen är taktfast som du kan börja inverka på den. Att hästen är taktfast är verkligen viktigt innan dess måste du låta hästen gå i fred. Jag bollade lite tankar med en tjej här om dagen, hon menar på att du måste ge hästen stöd och säga hur du vill ha det för annars kommer hästen aldrig hitta takten, att hästen behöver det stödet. Jag tänker snarare att hästen måste låtas arbetas i fred så hästen får hitta takten på egen hand, det är inte jag som ska hålla takten åt hästen utan det hästen som ska ha takten i sin kropp. För vad händer om en ej erfaren ryttare sätter sig på den häst som är utbildad med stöd och ryttaren inte kan ge hästen stöd för att ryttaren inte är skolad till det? Jag tänker utbilda Cherokee till att hon ska hitta takten i sin kropp, och hon ska kunna hålla takten i alla lägen, verkligen rida in takten, men det börjar bli dags för henne att hitta den på lina nu. Jag tror att genom ridningen har jag kunnat hjälpa hitta en mer taktfasthet eftersom att jag "tvingar" henne att hålla en takt för annars skulle jag inte kunna följa henne, jag har kunnat känna direkt hon faller ur, och hjälpt henne att hitta tillbaka med min egen kropps rytm. Det kan jag inte på lina, nu när jag har tänkt jobba henne på lina så måste jag försöka låta henne arbeta i fred, Hon måste ges utrymme att få utforska. Jag var och hade "lektion" här i veckan, det är första gången hon och jag arbetar med hästen tillsammans, Hon bad mig att sitta upp och känna, hon själv har haft häst uppehåll i några år så hon ville veta om jag hade samma bild som henne, Jag sätter mig upp och jag känner rätt fort att han, troy, är stabil i skritten. Du känner jättetydlig skillnad på att skritta på honom jämfört med Cherokee, hon är inte lika stadig. Så jag provar trava och det är ju också klockrent, du skulle kunna sitta och trava hur länge som helst för att hästen är så taktfast i sig själv. Du behöver bara slappna av och följa honom i traven, helt underbart. Men något som är intressant här är att Cherokee klarar av böjt spår relativt bra, troy gör det inte, han klarar inte böjt spår alls. Nu ska jag förklara vad som händer. Han vill vända kort och rakt. Han klarar inte av att följa det böjda spåret och än mindre hålla en böjning. Troy är en travhäst och att han inte klarar böjt spår tycker jag väl inte är så värst konstigt? Sen har han ju stått ett par år efter travet så att han har blivit lite stel av det är ju säkert också en orsak. Men vad gör man då? Eftersom att han är taktfast så tucker jag att man kan få börja inverka lite mer på hästen. Så i det läget tänker jag att man kan prova börja rida lite böjt på rakt spår som förberedelse inför böjt spår. Att förvänta sig att han ska kunna gå på böjt spår i dagsläget är inte möjlighet eller lämpligt. Jag vill återigen nämna hur viktigt det är att inte inverka på hästen när den inte är taktfast, Du kan inte "rida" förens hästen är taktfast. Fram tills dess att hästen är taktfast så ska du endast följa hästen och låta den utforska sin kropp, när hästen är taktfast då kan du börja inverka hästen. Men innan dess ska hästen låtas arbeta ifred. Låt det få ta sin tid, det är verkligen viktigt, för slarvar man här kommer det får problem framöver. Det finns många hästar som börjar bocka och min slutsats blir nästintill jämt att det beror på bristande grundutbildning, att hitta takten är första steget, och en väldigt viktig del i hästens grundutbildning. Våga, låt det få ta sin tid. Du har allt att vinna. |
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |