Är det ryttaren som till det yttre rider perfekt eller är det ryttaren som får hästen motiverad som är den duktiga ryttaren? Vad gör en duktig ryttare?
Jag får ibland hör att jag är en duktig ryttare, och om det nu är så, så undrar jag varför? Vad är det som gör att jag är en duktig ryttare? Jag hör ibland att folk vill komma och se när jag tränar mina hästar och då tänker jag alltid, men det jag gör är ju inte så märkvärdigt. Jag rider inte snyggt, fint och perfekt. Jag låter ju allt som oftast saker bli som de blir? Så de kommer ju bara få se att vi gör det hästen vill just idag? Vad ger det för intryck egentligen? Det är ju en dålig ryttare som inte kan ha kontroll på sin häst, eller? Men nu har jag bestämt mig. Jag bryr mig inte om det är snyggt, för det kommer sen, med tiden. Min grund, vad är typsikt mig när det gäller hästar, jo. Jag vill öka deras motivation, det ska vara roligt. Jag vill att hästen ska vilja att vi tar en tur på banan lika mycket som jag. När vi rider, så gör vi det tillsammans. Det är så magiskt när man känner att motivationen ökar hos hästen. Som nu med brunis, i början av ett ridpass kan han vara lite negativ, men vi fortsätter med övningen och för var varv känner jag hur hans energinivå ökar mer och mer, och det är en sån magisk känsla. Det är magiskt. Jag har som motto med honom att när det går bra ger vi oss, DIREKT. Det är inte så att vi gör det något varv till utan vi ger oss direkt han gör något bra. DIREKT. Jag måste avsluta innan han tappar motivationen, innan det blir tråkigt. Så våra ridpass är kanske 10-15 min skulle jag uppskatta, och hur kan man bygga upp en häst på 10-15mins långa ridpass, jag rider ju inte ens honom i alla gångarter. Det kanske är så att den lilla tiden vi lägger där är allt vi behöver just nu. Jag inser att det kanske är min styrka, att jag avslutar i tid, jag har mest fokus på att hästen ska bli motiverad mer än att hästen ska gå snyggt? Jag tror man kan få hästen motiverad genom att lämna hästen i fred, har gemensamt ansvar, vänta in och lyssna på varandra, genom att känna glädje tillsammans med hästen, hästen kan meddela mig om något inte känns okej med små motståndsreaktioner och jag anpassar mig så att jag ska få så få motståndsreaktioner som möjligt, genom att inte tvinga hästen, genom att låta saker bli så som de blir, att jag inte har en illusion av att det kommer bli perfekt, genom att jag försöker att aldrig korrigera hästen, det som sker sker och det kan jag inte motverka för då är det redan för sent. Det där med att hästen går snyggt det kommer med tiden, men det är inte avgörande i början av en utbildning. Frågan är vem det är som blir utbildad?
0 Kommentarer
|
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |