Idag satt jag upp på Corallen första gången.
och ja... vad ska jag säga? det gick bra. men det är inte det jag vill prata om. Jag börjar verkligen förstå hur mycket hästar LÅTER oss göra. När jag hoppade upp så kändes hon först lite skeptisk, men efter en stund så kändes det bättre, Alva provade att leda oss en liten bit och man kände verkligen hur FÖRSIKTIG hon var, För att balansera upp sig och mig. Hon försökte inte få av mig utan hon bar mig så försiktigt som hon kunde. När det blev svårt med balansen så stannade hon. Jag tänker verkligen på hur otroligt snälla hästar är. Ja, om man ens är i närheten av vad en häst är... Jag menar, hästar... De är gudomliga. Det är så spännande att arbeta med en häst som är så oförstörd. Det har gett mig många tankar och hon är även väldigt frågvis denna dam. Den här damen frågade mig för bara en vecka sedan. "Hur vill du ha det?" Då syftade hon på om när vi promenerar tillsammans. För jag har nämligen velat en del. Å ena sidan har jag velat att hon ska utforska men å andra sidan vill jag att hon ska följa mig... Då började jag inse. Att vilket beslut jag nu tar så kommer det att påverka vår relation på ett eller annat sätt och hur viktigt det är att inte sätta krav som inte är möjliga att genomföra. Så jag kände att det här är något som krävs att tänka på. Sen började jag tänka att... Vad händer om jag inte bestämmer mig för hur jag vill ha det. Kommer hon då kunna veta vad som krävs av henne i sammanhanget med människan. Det kanske är så att det kan behöva finnas något att förhålla sig till. Så några regler kan vara bra att ha som riktlinjer, bara att jag vet hur jag vill ha det kan nog underlätta en del. Så då bestämde jag att jag vill att hon ska gå med mig. MEN, jag har inget emot att hon utforskar OM hon frågar först. Jag fortsätter att slås av hur mycket häst hon är, hon är verkligen inte mänskligfierad på något sätt. Vissa hästar kommer aldrig ur sitt skal. Det märks att hon ser saker med andra glasögon än de andra hästarna. Vi gick in på ridbanan och på vägen just innan ridbanan så stod ett släp. Istället för att göra någon stor grej av det så låtsades jag som att den inte fanns och hon går helt obrydd förbi. Förstå hur enkelt allt blir när vi inte gör saker värre än de behöver vara. Ja denna dam har gett mig många insikter och denna är nog bara början. Att ta emot Corallen kommer leda till fler saker än vad jag först kunnat ana och en till förändring står och knakar på dörren. Mitt liv kommer förändras, det är bara att hålla i hatten och följa med på denna spännande resa.
0 Kommentarer
När man jobbar med en helt orört barn (Min foderhäst).
Så inser man att nyfikenhet är guldvärt! Vi går på banan och jag tänker bara att vi ska gå tillsammans. Så det är en plats man kan vara på för att umgås. Men hon tycker att vi ska gå och kolla på pallen och jag säger inte nej. Slutar med att jag står på pallen och kliar henne från båda sidor. Och hon är helnöjd. Vad händer då nästa gång jag går in på banan. Jo, vi ska till pallen PÅ EN GÅNG! Denna gång har jag också för avsikt att gå en sväng innan vi går till pallen men jag kan inte helhjärtat säga nej när en häst vill gå till pallen. Denna gång slutar det med att jag hänger över hennes rygg och Alva som är med, får leda oss. Vi provade först att Alva låg på henne och jag gick men det var lite för spännande. Men när jag hoppade upp så var hon så försiktig. Eftersom att jag ligger på mage tvärs över henne så är jag ju inte särskilt stabil. Så det resulterar i att hon tar bara nått steg och sedan stannar av. Jag och Alva står och kliar henne för fullt och verkligen berömmer henne. Ja, detta trodde jag var långt bort men med en häst som är så orädd, nyfiken på allting och så lugn i sig själv så kommer man en god väg. Nu är min plan att få sitta upp helt och hållet nästa gång och att Alva får leda oss på ridbanan. Men så här är det. Jag hade egentligen tänkt börja med grundarbetet från marken.. Men så känner jag så här. Att har jag nu en häst som inbjuder till det så måste jag låta det få bli så. Jag kommer ändå försöka arbeta henne mesta dels från marken just för att jag tycker att hon är så ung än och det är verkligen inte bråttom att rida in henne ännu enligt mitt tyckte. Men nu har jag henne hos mig för att hon ska tränas och som ridas in och då måste ju fokus ligga där. Men jag vill inte bara rida in henne utan jag vill att hon ska klara av det både mentalt som fysiskt så jag kommer försöka träna upp hennes kropp från marken där den tar mindre skada. Så får ridningen komma eftersom, ridningen handlar ju mer om kommunikation och samarbete än träning i min värld. Att ha en nyfiken häst kan leda till mycket mer än vad jag tidigare hade anat. |
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |