Idag satt jag upp på Corallen första gången.
och ja... vad ska jag säga? det gick bra. men det är inte det jag vill prata om. Jag börjar verkligen förstå hur mycket hästar LÅTER oss göra. När jag hoppade upp så kändes hon först lite skeptisk, men efter en stund så kändes det bättre, Alva provade att leda oss en liten bit och man kände verkligen hur FÖRSIKTIG hon var, För att balansera upp sig och mig. Hon försökte inte få av mig utan hon bar mig så försiktigt som hon kunde. När det blev svårt med balansen så stannade hon. Jag tänker verkligen på hur otroligt snälla hästar är. Ja, om man ens är i närheten av vad en häst är... Jag menar, hästar... De är gudomliga. Det är så spännande att arbeta med en häst som är så oförstörd. Det har gett mig många tankar och hon är även väldigt frågvis denna dam. Den här damen frågade mig för bara en vecka sedan. "Hur vill du ha det?" Då syftade hon på om när vi promenerar tillsammans. För jag har nämligen velat en del. Å ena sidan har jag velat att hon ska utforska men å andra sidan vill jag att hon ska följa mig... Då började jag inse. Att vilket beslut jag nu tar så kommer det att påverka vår relation på ett eller annat sätt och hur viktigt det är att inte sätta krav som inte är möjliga att genomföra. Så jag kände att det här är något som krävs att tänka på. Sen började jag tänka att... Vad händer om jag inte bestämmer mig för hur jag vill ha det. Kommer hon då kunna veta vad som krävs av henne i sammanhanget med människan. Det kanske är så att det kan behöva finnas något att förhålla sig till. Så några regler kan vara bra att ha som riktlinjer, bara att jag vet hur jag vill ha det kan nog underlätta en del. Så då bestämde jag att jag vill att hon ska gå med mig. MEN, jag har inget emot att hon utforskar OM hon frågar först. Jag fortsätter att slås av hur mycket häst hon är, hon är verkligen inte mänskligfierad på något sätt. Vissa hästar kommer aldrig ur sitt skal. Det märks att hon ser saker med andra glasögon än de andra hästarna. Vi gick in på ridbanan och på vägen just innan ridbanan så stod ett släp. Istället för att göra någon stor grej av det så låtsades jag som att den inte fanns och hon går helt obrydd förbi. Förstå hur enkelt allt blir när vi inte gör saker värre än de behöver vara. Ja denna dam har gett mig många insikter och denna är nog bara början. Att ta emot Corallen kommer leda till fler saker än vad jag först kunnat ana och en till förändring står och knakar på dörren. Mitt liv kommer förändras, det är bara att hålla i hatten och följa med på denna spännande resa.
0 Kommentarer
Det är intressant att hästar har förmågan att lämna spår hos en, eller kanske rent utav en tanke som man tar med sig hem sedan...
Ja, denna gång handlade det om förtroende. Ömsesidig förtroende. Jag står och masserar Flisan och jag upptäcker att hon är ganska rädd om huvudet, men jag tar det lugnt, och lixom vilar min hand på det avstånd som hon är bekväm, och sedan gradvis så får jag röra henne i ansiktet och på öronen och överallt. Fortfarande lite rädd om huvudet men hon tillåter mig att göra det. Vilket ändå är ett framsteg, i alla fall. Jag tänker här att jag måste ju ha henne förtroende för att få göra det över huvudtaget. Jag kan inte bara gå in och förvänta mig att hon ska acceptera att jag rör henne över allt när vi inte ens känner varandra särskilt bra. Därför tänker jag på hur viktigt det är att låta hästen få ta sin tid, och hur viktigt det är för oss människor att inte tränga oss på. Det tror jag är jätteviktigt. Hur gör du när du träffar nya hästar? Tar du föregivet att du får röra hästen? Tänk dig en häst som står i stallgången, hur många rör hästen när de passerar hästen? Jo, nästan alla. Men är det verkligen rätt? Har hästen gett dig sin tillåtelse att röra den, tänk om det var du som stod där och alla rörde dig oavsett om du känner dem väl eller inte, skulle du vara bekväm med det? För att få ett förtroende tror jag att man måste respektera varandra. Vad krävs för att du ska få ett förtroende av någon? Vad händer om den bryter det förtroendet? Hur kan du sätta detta i relation till hästen? Fundera... "Du måste kontrollera hästen annars tar den över." Jag vill säga att det fungerar inte så.
Vad är en häst? En häst är natur, och vad är natur? Man talar om kontroll, och makt över hästen. Ja, någon behöver fatta beslut. Om du inte fattar beslut måste hästen göra det. Men det behöver inte betyda att du måste ha kontroll över hästens kropp. Det kan räcka gott och väl att ha koll på hur du vill ha det. Med en unghäst så dyker det upp situationer som gör att jag känner att det här måste jag fundera över.. Hur vill jag ha det? En sån sak var att hon är väldigt nyfiken och vill utforska och det vill jag uppmuntra till. Så fram till nu har jag låtit henne kolla saker och jag har mest följt med. Men så börjar jag fundera, hur vill jag ha det? Om jag nu tar ett beslut, kommer det då att påverka relationen mellan mig och Corallen och i så fall hur? Kan jag sätta beslut som inte är rimliga att genomföra? Men så börjar jag tänka, jag uppskattar ju faktiskt hästar som följer en på ett lätt sätt och kan hålla sitt avstånd i de flesta situationer. Och om jag låter henne göra precis som hon vill, hur ska hon då veta sin roll i sammanhanget med människan? Därför tog jag beslutet att jag vill att hon ska följa med mig i regel, och ha det som en riktlinje. Vi har haft ett problem med att hon inte håller avstånd, Ja men även här måste jag ta ett beslut. Hur nära får hon komma, hur visar jag när hon kommit för nära, hon är ju väldigt orädd av sig? Ja, jag måste veta vad jag tycker och ta ett beslut för att kunna hålla det jag bestämt också. För så länge jag velar är det svårt att hålla en riktlinje. Jag tror inte på att man ska kontrollera hästen. Jag tror att det kan vara bra att ha riktlinjer att följa och framför allt vara klar med hur man vill ha det. För alla kan det vara bra att veta vad som gäller i sammanhanget mellan häst och ryttare. Jag har funderat över vad man gör med handen när man rider..
idag red jag Cosmo på banan och jag valde att verkligen fokusera på att KÄNNA, jag tog av mig ridvantarna, för jag ville kunna känna tyglarnas yta mot mina fingertoppar. Jag tänkte på det här om att vara aktivt stilla på hästen rygg, och försökte granska mig själv. Jag gjorde några halter. vår ridbana såg till synes ganska hal ut. Efter ett tag så fick jag en känsla av att kunna "se" nervsystemet, i mitten av hästens kropp var det ett rött klot, hästens hjärta, och själ. Hästens Energi. Jag såg mig själv i ett blått nervsystems nät och såg det röda klotet i mitten av min kropp, vid hjärtat, en energi punkt. men även själen. Jag såg hur hästens nervsystem sammansmälte med mitt. Jag kunde inte längre se eller känna skillnaden mellan min och hästens kropp. Jag kunde kände känna hästens hovar lika väl som mina egna fötter. Jag kunde känna varenda millimeter av förändring som skedde i våra kroppar. --- Kontakt med hästens mun.. Ja, det känner jag är viktigt. Jag provade att lägga ner tygeln på hästens mankam och skritta runt, red precis som vanligt fast ingen tygel. Vi tappade ord, ord i vår kommunikation. Vi kunde inte förstå varandra. Jag provade ta i spännet med vänster hand, vi hittade kommunikationen, jag styrde inte, jag bara höll i tygeln. Genom mina fingertoppar, genom tygeln, in i bettet, in i hästens mun, det fanns en tråd av information. Information som ledes tillbaka till mig, bara av att ha tygeln i min hand. Jag har i många år drömt om att kunna rida utan sadel och träns, men idag känner jag att jag vill nog behålla det där tränset. Vad krävs för att kunna rida utan? Är kommunikation möjligt? Cosmo, upplever jag går undan för bettet eller går framför hand, väldigt sällan i hand, I hand menar jag inte att han tar stöd utan att han bara finns i handen. Men idag hände det och jag förstår nu varför man pratar om att hästen ska finnas i handen, min hand kändes som ett hjärta, det pumpar, det pumpar signaler, tar emot, pumpar tillbaka, det sprudlade om energi från min hand till hästens mun, i handen sker ett stort kommunkationsutbyte. Så vad gör handen? Den kommunicerar. Den leder "ström", handen blir som en strömbrytare, utan den kan ingen ström ledas och utan handen blir det ingen kommunikation. Varför ska handen vara stilla? Ja, hur skulle elen fungera om strömbrytaren/strömledaren var glapp? Stor risk att elen skulle flacka och ingen säker koppling skulle ske, för att möjliggöra kommunikation är det bra om strömmen inte glappar, alltså kommunikationen. |
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |