Idag red jag mitt fjärde pass på Lillan och det kändes ändå riktigt bra. Det kändes som att vi fortsatte där vi slutade förra ridpasset, och det känns ju superbra. Hon hade mycket lättare att hitta tillbaka och började bjuda på mer och mer halter där hon kunde stanna och andas, vilket jag bara ser är positivt!
Det är en tydlig skillnad på när jag ger hjälpgivning och när hon gör det. Om hon får ta beslutet att vila då kan hon göra det men om jag bestämmer att nu ska vi stanna så är det mycket svårare. Jag tror att man måste låta henne få ta sin tid. Det ända jag kan göra är att försöka vara aktsam på när hon är på väg upp i trav och be henne att komma ner i trav. Något jag tror kan bli knasigt för mig och Lillan är att när hon gör sig redo för trav, så gör min kropp sig redo för trav, då ber jag henne indirekt om trav och när jag känner att hon är påväg att börja trava, börjar jag förbereda mig för att sakta ned. Hur man ska reda ut detta vet jag inte men vi lär säkert hitta en lösning med lite tid. Något som jag insåg nu efter ridpasset var att man borde bli mer och mer aktsam om att avsluta passet när det går bra. Att när hon börjar komma ned och vara lugn då avslutar man, för att belöna gott beteende.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |