Varje häst har sitt eget pussel, ett pussel som ska läggas och kartläggas, det som är spännande är att man aldrig vet hur många pusselbitar det finns eller hur pusslet kommer se ut när det är klart. Vissa pusselbitar är stora och vissa är små, men alla är lika viktiga, är en borta saknas helheten. Idag red jag mitt andra ridpass med en ny häst som jag kommer kalla för "Flisan". Liten är en häst som jag tidigare tolkat som stressad men idag förstod jag att det inte var stress det handlade om, utan jag tolkar det nu mer som att hon inte har hittat sin balans och hennes lösning är att försöka springa ikapp balansen och detta är ju tyvärr ingen lösning. Det blir bara värre. Men hur gör man då? För låter man henne vara så faller hon ju över i trav för att komma ikapp balansen och sen tappar hon ju balansen även där och så går det fortare och fortare. Jo, jag kom på, att vi kan träna på att gå korta steg, små korta steg på volt och sedan öka volten efter som att hon klarar av det. Då får hon på köpet en hel del gymnatisering och att det är stärkande, samt att det förbereder för öppnan. Vad hände då, jo. Det är jobbigt att gå med korta korta steg på en väldigt liten volt. Så hon insåg att det var lättare att stanna och hon har inte "klarat" av att stanna tidigare så jag gav henne beröm för det. Och då kändes det som att en polett föll ner för henne. Att jag behöver inte springa, att ta det lugnt är också en lösning som dessutom belönas! Därefter upplevde jag att hon lugnade sig en aning, och jag provade med trav och faktiskt lite galopp också, men det är just den saken när jag kände att "nu hände det något" När hon stannade första gången. Där och då, förändrades något. Jag provade ju trava senare, hon har inte kunnat gå att trava, inte särskilt länge förens man har känt att hon tappar kroppen så har man bett henne gå ner till skritt igen, och sen så har hon ju bara velat trava så det har bemöts med att man har velat få henne att hitta skritten före man börjar arbete i trav. Men när hon hittade den nya pusselbiten, eller att vi hittade den snarare. Så hände det saker i traven också. Visst, jag förändrade sättet att komma upp i trav på men, när jag kände att vi hade hittat en kommunikation för att korta steget och komma ner i tempo, så kunde vi ta med den nyfunna kunskapen med oss upp i traven. (Jag skrev lite tidigare idag om detta, men jag hann inte publicera det innan jag red så jag låter det vara kvar här under, så får den som vill och orkar läsa det med.) Men vad lärde jag mig då av detta? Jag lärde mig att var häst har sitt språk, när man lär känna en ny häst så måste man lära sig ett nytt språk. Idag har vi tränat på att hitta nya ord i hennes språk, som vi tillsammans kan använda oss av för att vi ska förstå varandra. Vi hittade ett nytt ord och det har hjälp oss att hitta balans och bromsa upp en aning. Jag har ganska nyligen träffat en ny häst som jag kommer hjälpa till och träna, vi är i en testperiod just nu men jag känner mig övertygad om att det kommer bli bra och att vi alla kommer komma överens.
Men nu till sak. Hur bemöter man en häst som svarar med stress? Hon är lätt stressad men betydligt mer "på jorden" från marken, men går även där lätt upp stress och från ryggen så går hon upp i stress bara av att en ryttare befinner sig på ryggen, och som det lät är det pågrund av bristande utbildning. Jag har ofta upplevt att en häst som är stressad inte är lika kontaktbar, en situation med en stressad häst kan bli farlig, för hästen blir förutsägbar eftersom att hästen slutar kommunicera och reagerar helt på impuls. Så, hur kan jag då hjälpa den häst som blir stressad? Det första jag gjorde var att göra halt och träna på att stå stilla. Ja, på marken funkade det ganska bra. Men på ryggen blev hästen bara stressad av att jag bad henne att stanna. Något som jag börjar fundera över då, är om det är klokare att bara låta henne skritta på framåt och liksom få henne att inse att jag inte kräver något av henne, även om jag sitter till häst. Så att bara för att jag sitter till häst behöver det inte innebära att jag kräver något av henne. Visa att ridning kan vara ett sätt att umgås på. Jag har tidigare tänkt väldigt mycket på om individanpassning, Jag tänker att hon kanske inte klarar av att stanna och stå stilla. Det kanske är en uppgift som inte hon är kapabel till att utföra.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |