Det är intressant att hästar har förmågan att lämna spår hos en, eller kanske rent utav en tanke som man tar med sig hem sedan...
Ja, denna gång handlade det om förtroende. Ömsesidig förtroende. Jag står och masserar Flisan och jag upptäcker att hon är ganska rädd om huvudet, men jag tar det lugnt, och lixom vilar min hand på det avstånd som hon är bekväm, och sedan gradvis så får jag röra henne i ansiktet och på öronen och överallt. Fortfarande lite rädd om huvudet men hon tillåter mig att göra det. Vilket ändå är ett framsteg, i alla fall. Jag tänker här att jag måste ju ha henne förtroende för att få göra det över huvudtaget. Jag kan inte bara gå in och förvänta mig att hon ska acceptera att jag rör henne över allt när vi inte ens känner varandra särskilt bra. Därför tänker jag på hur viktigt det är att låta hästen få ta sin tid, och hur viktigt det är för oss människor att inte tränga oss på. Det tror jag är jätteviktigt. Hur gör du när du träffar nya hästar? Tar du föregivet att du får röra hästen? Tänk dig en häst som står i stallgången, hur många rör hästen när de passerar hästen? Jo, nästan alla. Men är det verkligen rätt? Har hästen gett dig sin tillåtelse att röra den, tänk om det var du som stod där och alla rörde dig oavsett om du känner dem väl eller inte, skulle du vara bekväm med det? För att få ett förtroende tror jag att man måste respektera varandra. Vad krävs för att du ska få ett förtroende av någon? Vad händer om den bryter det förtroendet? Hur kan du sätta detta i relation till hästen? Fundera...
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
SkribentJulia heter jag, jag brinner för att lära mig att samarbeta och kommunicera med hästar. Arkiv
Juni 2017
KategorierMina hästarBrunis
20 årig kallblodstravar valack, envis men klok som få. Jag och Brunis började lära känna varandra ordentligt sommaren 2016. Han var en väldigt "tung" häst och idag känns han väldigt lätt och smidig. Det är Brunis som jag bollar tankar och ideér med, det är han som lär mig. Jag måste bara lyssna. |